arabisk pop och libanesiska såpopera-inspelningar

Man kan få känslan när man läser min blogg att jag inte gör annat än att åka omkring och träffa massa coola kvinnorättsorganisationer. Det stämmer inte riktigt - större delen av min tid här går ut på att hitta bra kaféer och ställen att sitta och skriva på. Antingen spelar de skithög musik (gärna arabiska versioner av västerländska poplåtar på högsta volym) eller så är internetuppkopplingen så hackig att det knappt går att öppna mailen. Igår trodde jag att jag hade hittat det ultimata fiket nere på min gata här i Achrafieh. Snabbt internet och billigt turkiskt kaffe. Och jag har precis kommit in i ett bra flow i min uppsats teori-del, känner jag, när ett libanesiskt film-team kommer in på kaféet. De har med sig tre kameror och 15 skådespelare (10 statister) och börjar en tagning av en scen ur någon slags libanesisk såpopera-teve-serie. Scenen måste tas om kanske 7 gånger innan den verkligen "sitter" enligt regissören som skriker och viftar med händerna. Under hela inspelningen sitter jag inklämd i ett hörn med två kameror riktade mot mig från varsin vinkel. När jag frågar om jag ska flytta på mig vinkar den hetsiga regissören åt mig att "nej nej det blir JÄTTEBRA, sitt där och se ut som att du jobbar bara!"

För er som inte visste det så är det ganska svårt att parafrasera Butler's performativitets-teori samtidigt som man spelar statist i en libanesisk såpopera. Till min framtida uppsats-examinator: du kan väl ha detta i åtanke när du rättar?