Igår var jag på besök hos kvinnorättsorganisationen Abaad och intervjuade Saja, en tjej som bl.a. jobbar med sexualupplysning och flyktingars rättigheter i Libanon. Fick i princip alla mina teser bekräftade av Saja, om skiftande könsroller i Libanons politiskt osäkra läge. Vi pratade om intersektionalitet i praktiken, om hur komplext kön, ras, etnicitet, religion, klass och ålder alltid samverkar i komplexa strukturer, och hur extremt tydligt det är i just Libanon.
Libanon har 18 erkända religiösa grupperingar. Dessa överlappar allt som oftast med klass (den mest inflytelserika och priviligierade gruppen är fortfarande kristen-maronitisk). Innan Frankrikes kolonisering, under den Osmanska eran, var Sunnimuslimerna den mest politiskt och ekonomiskt priviligierade gruppen. Det är idag olagligt i Libanon att skriva ut religiös tillhörighet i pass och ID-kort men alla jag pratar med här har exakt koll på vilka som är kristna, muslimer, sunni, shia, maroniter, orthodoxa och vilken klass var och en tillhör - klass-och religiös tillhörighet märks och spelar roll överallt. Libanon's parlamentariska system är baserat på "confessionalism" vilket innebär att olika religiösa grupper är garanterade olika politiska poster. T.ex är presidenten alltid kristen, premiärministern Sunni och talmannen i parlamentet Shia. Givet att den demografiska uppsättningen skiftar och har skiftat, bland annat beroende på de stora palestinska och syriska flyktinggrupperna i landet, är det rimligt att ifrågasätta delar av det här systemet som i teorin är tänkt att vara både demokratiskt och proportionerligt men som i praktiken cementerar, snarare än frigör, politisk och ekonomisk segregation.
Hursomhelst, att applicera Crenshaw's intersektionalitetsteori på Libanons olika sociala grupper känns både relevant och rimligt och jag är verkligen imponerad av kvinnorna på Abaad's kombination av teoretisk förståelse och praktisk förankring i sitt arbete.
Libanon har 18 erkända religiösa grupperingar. Dessa överlappar allt som oftast med klass (den mest inflytelserika och priviligierade gruppen är fortfarande kristen-maronitisk). Innan Frankrikes kolonisering, under den Osmanska eran, var Sunnimuslimerna den mest politiskt och ekonomiskt priviligierade gruppen. Det är idag olagligt i Libanon att skriva ut religiös tillhörighet i pass och ID-kort men alla jag pratar med här har exakt koll på vilka som är kristna, muslimer, sunni, shia, maroniter, orthodoxa och vilken klass var och en tillhör - klass-och religiös tillhörighet märks och spelar roll överallt. Libanon's parlamentariska system är baserat på "confessionalism" vilket innebär att olika religiösa grupper är garanterade olika politiska poster. T.ex är presidenten alltid kristen, premiärministern Sunni och talmannen i parlamentet Shia. Givet att den demografiska uppsättningen skiftar och har skiftat, bland annat beroende på de stora palestinska och syriska flyktinggrupperna i landet, är det rimligt att ifrågasätta delar av det här systemet som i teorin är tänkt att vara både demokratiskt och proportionerligt men som i praktiken cementerar, snarare än frigör, politisk och ekonomisk segregation.
Hursomhelst, att applicera Crenshaw's intersektionalitetsteori på Libanons olika sociala grupper känns både relevant och rimligt och jag är verkligen imponerad av kvinnorna på Abaad's kombination av teoretisk förståelse och praktisk förankring i sitt arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar