Imorse var jag på UNHCRs högkvarter i Beirut. Tyvärr, kära bloggläsare, fick man varken fota eller dokumentera inne på området men det var ungefär precis som man tänker sig: vakter i uniform, långa köer med syriska flyktingar, FN-bilar och FN-flaggor. Som vit och blåögd kom jag in på området utan att uppge namn eller visa pass...
Efter en timmes möte kände jag mig utmattad. Det känns som att jag hittills bara skrapat på toppen av ett isberg. 1.5 miljoner syriska flyktingar beräknas uppehålla sig i Libanon enligt officiell statistik som UNHCR och regeringen tagit fram. Förmodligen rör det sig om många fler. Bara 40% (uppskattningsvis) av de syrier som idag bor i Libanon har 'legal documents'.
Vi pratade mycket om barnäktenskap (i Libanon är det enligt vissa religiösa lagar lagligt att gifta sig med nio-åringar) och så pratade vi om äktenskapslagar generellt, till exempel att en man, enligt vissa religiösa domstolar, när som helst kan ta ut skilsmässa från sin fru muntligen och lämna henne kvar utan pengar eller några som helst resurser och rättigheter. Och om att inomäktenskapliga våldtäkter inte existerar enligt lagen. Lärde mig att Libanons "Minister for Women" är en man. Och så pratade vi om rasismen mellan libaneser och syrier som tar sig uttryck på en massa olika sätt, bland annat i form av sexuella trakasserier.
UNHCRs uppdrag är nästan svårt att greppa. De opererar i ett land vars regering fruktar för att deras erfarenhet av palestinska flyktingar - som stannat i landet i generationer - kommer att upprepa sig också med de syriska flyktingarna. Samtidigt flyr miljontals syrier från sitt hemland och behöver akut skydd. Att Trump i samma veva beslutat sig för att kraftigt skära ner på anslagen till FN gör inte saken bättre; FN-program och FN-personal kommer att behöva reduceras kraftigt under kommande månader och år. Utan att överdriva kunde man nästan ta på stressen och oron i rummet när UNHCR-personalen på kontoret i Beirut pratade om Donald Trump.
Efter en timmes möte kände jag mig utmattad. Det känns som att jag hittills bara skrapat på toppen av ett isberg. 1.5 miljoner syriska flyktingar beräknas uppehålla sig i Libanon enligt officiell statistik som UNHCR och regeringen tagit fram. Förmodligen rör det sig om många fler. Bara 40% (uppskattningsvis) av de syrier som idag bor i Libanon har 'legal documents'.
Vi pratade mycket om barnäktenskap (i Libanon är det enligt vissa religiösa lagar lagligt att gifta sig med nio-åringar) och så pratade vi om äktenskapslagar generellt, till exempel att en man, enligt vissa religiösa domstolar, när som helst kan ta ut skilsmässa från sin fru muntligen och lämna henne kvar utan pengar eller några som helst resurser och rättigheter. Och om att inomäktenskapliga våldtäkter inte existerar enligt lagen. Lärde mig att Libanons "Minister for Women" är en man. Och så pratade vi om rasismen mellan libaneser och syrier som tar sig uttryck på en massa olika sätt, bland annat i form av sexuella trakasserier.
UNHCRs uppdrag är nästan svårt att greppa. De opererar i ett land vars regering fruktar för att deras erfarenhet av palestinska flyktingar - som stannat i landet i generationer - kommer att upprepa sig också med de syriska flyktingarna. Samtidigt flyr miljontals syrier från sitt hemland och behöver akut skydd. Att Trump i samma veva beslutat sig för att kraftigt skära ner på anslagen till FN gör inte saken bättre; FN-program och FN-personal kommer att behöva reduceras kraftigt under kommande månader och år. Utan att överdriva kunde man nästan ta på stressen och oron i rummet när UNHCR-personalen på kontoret i Beirut pratade om Donald Trump.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar