Igårkväll var jag på en open mic-kväll på Beirut Pride. Just nu pågår Libanons första Pride-festival. Eventet anordnades på ett hustak. Det är ju olagligt att vara gay här, men trots det var stämningen igår så mäktig att jag nästan började gråta. Människor är så modiga! Många historier handlade om att komma ut. Om att förhöras, misshandlas och våldtas av polis. Om att bli skjutsad till sjukhus av föräldrar som hoppats kunna råda bot på ett "sjukdomstillstånd". Om morföräldrar som utropat: "homosexualitet är bara för israeler!" Och om att komma ut av misstag, på grund av ett facebook-lösenord, en sms-konversation, eller av att ha råkat kindpussa fel person på fel sätt. Så starkt, så roligt, så vackert och speciellt. Är så tacksam över att jag fick vara där och uppleva den starka gemenskapen en kort stund. På ett hustak nånstans i Beirut fick jag liksom hopp igen, om min generation och om vad vi kommer uträtta i den här världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar